Höll vårtalet i Vindeln och roligast av allt var att mor Carin Matson kom och lugnade mina nerver. Här följer själva talet:
Vem vore våren utan vattnet?
Som en fågel utan fjädrar
Hur ska den kunna lägga ägg
utan att mjukt värma sitt bo
Vem vore våren utan vattnet?
Som en ensam kvarglömd ren
vid vägens kant
ruggigt ömsande sin vinterpäls
Vem vore våren utan vattnet?
Hur skulle älven kunna riva isen
och skära skogarna med blåa band
Vem vore våren utan vattnet?
Vem skulle fylla våra diken
och släcka vårens blommors törst
Vem skulle svalkat vår glödande jord
förenat leran till vårt DNA
Vem skulle vattnat vårens åkrar
och sköljt ner gödsel i vår jord
Hur skulle himlen färgas blå
vilande på molnens mjuka bröst
Vem skulle vätt mina färger
och slöjat min akvarell
Vem skulle svalka bonden panna
efter dagens hårda slit
Hur skulle den sörjandes tårar
trösta den sörjandes kind
Hur skulle laxen lekande dansa
uppför forsens strida ström
Vattnet, samma vatten
som en gång dinosaurier drack
Jag höjer mitt glas med vinterns vatten
och döper våren med en skål.